Hur skiljer sig den svenska B2B-försäljningen mot den finska?

Vainu har varit en framgångssaga under det senaste året i Finland, vilket fick oss att öppna ögonen för en av våra grannar – Sverige. Inte enbart för att Sverige erbjuder en ny marknad, utan även för att vårt västra grannland ses som det ledande landet i Europa då det kommer till tech-startup.

Tänk dig ett startup i ett startup, det gäller att börja så gott från noll igen för att bygga upp en helt ny verksamhet.

Man skulle kunnat tro att en expansion till grannlandet är lika lätt som det låter. Men tänk dig ”ett startup i ett startup”, det gäller att börja så gott från noll igen för att bygga upp en helt ny verksamhet. Man behöver anställa mera personer, hitta en kontorslokal, och en hel del pappersarbete såklart. Eftersom vi gjort det en gång i Finland redan så har just denna del kanske varit den lättaste. Det som känts utmanande däremot är att vi inte vetat om folk kommer att svara då vi ringer, exakt vad vi ska säga i telefon, hur de reagerar eller hur intresset för vår produkt är. Jag kom på mig själv att t.o.m. fundera på hur människor kommer reagera på min finlandssvenska.

De första månaderna har handlat mycket om marknadsundersökning – prata med kunder, mötesbokning, samla in feedback, få ut våran tjänst på marknaden. I Finland känner företag till oss, medan ingen har hört om oss i Sverige tidigare. Stundvis har det känts utmanande att få kontakt med människor, och då vi fått kontakt – vad ska vi säga för att lyckas boka in möten? Jag har en svag känsla om att det finns ett litet tvivel eftersom vi ringer från Finland och ingen vi kontaktat hört om Vainu tidigare. Men då vi väl åkt på möten, har tvivlet suddats ut. Det ska bli otroligt spännande att se om och hur det förändras då vi verkligen sitter på plats i Stockholm.

Svenskar går inte lika lätt med på ett möte som finländare. De gillar att diskutera mycket medan finländare är väldigt rak på sak.

Hur skiljer sig B2B-försäljning på den svenska marknaden mot den finska då? Mina erfarenheter hittills av den svenska marknaden har fått mig att inse tre saker. Svenskar går inte lika lätt med på ett möte som finländare, de vill ha en hel del information innan de är redo att ge dig en timme. Detta har resulterat i en hel del mail-skrivande såklart. Det känns även som att beslutsprocessen kan vara lite längre i Sverige, de gillar att diskutera mycket medan finländare är väldigt rak på sak – du får ett ja eller nej, punkt. Därför behöver man också anpassa sina KPIer till den svenska markanden.

Folk på den svenska B2B-marknaden är nyfikna, pratglada och otroligt trevliga.

Överlag är det otroligt roligt att jobba på den svenska marknaden. Folk här är nyfikna, pratglada och otroligt trevliga. Och kan även säga att vara finlandssvensk är verkligen inte till nackdel – det ger bara ett ämne att småprata lite om med kunden. Förutom de små olikheterna mellan Finland och Sverige, så har jag märkt att bara du gör ett bra intryck ute hos kund så spelar de absolut ingen roll om du pratar muminsvenska eller inte.